Summa sidvisningar

söndag 18 september 2011

Livet kring en prickig kaffemugg

I morse utspelade sig följande i vårt kök:

Familjen var samlad för en sådan där mysig helgfrukost där tid finns att prata en stund. När sambon tog fram kaffemuggar upptäckte han att någon(jag) hade smugit in fyra nya prickiga kaffemuggar i köksskåpet. Han muttrade lite om att inget gammalt hade kasserats för att göra plats åt de fyra nya muggarna och jag blev återigen överlycklig över mina nya glada prickiga muggar (som jag ju bara hade satt in i skåpet igår och sedan inte använt).

Sittandes vid frukostbordet säger jag:
- Åh vad jag älskar dessa prickiga muggarna!
Dottern konstaterar:
-Men mamma då älskar du väl inte oss?
Jag svarar att självklart älskar jag dem och det som är så bra är att man kan aldrig älska för många eller för mycket! Det som började med lycka över en prickig kaffemugg började övergå till en lektion om livet. Vi började också prata om att det är bättre att älska än att hata. Barnen kom fram till att de var och en bara hatar en sak, sonen hatar att slå sig och dottern hatar linsgryta...Själv kom jag på att det är få saker jag verkligen hatar.

Jag har varit mamma i snart åtta år och det är först nu som jag känner att jag har tid att reflektera över just det där,att vara förälder. Den första tiden när barnen är riktigt små är det det där grundläggande behoven som man ska tillgodose. Sedan när de börjar tänka och utvecklas till egna individer, ja det är då man måste börja fundera på vilken människa barnen växer sig till att bli. Uppdraget som mamma är mitt livs svåraste uppdrag hittills men samtidigt det mest spännande. Ansvaret och makten man har som förälder är svindlande och läskigt på samma gång, men ändå är det något som bara flyter på. Tänk om jag där vid frukostbordet hade sagt att hata är bättre än att älska...

Vår frukost avslutades med att sonen ville dricka kaffe precis som vi vuxna gjorde och han sa:
-Nu dricker jag kaffe så nu är jag vuxen!
Det där med att barn inte gör som vi säger utan som vi gör är också intressant eller hur...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar