Vi är alla människor!!
Har inte skrivit här på ett år och mitt sista inlägg handlade om livet och dess mening om jag inte minns fel. Just idag fick jag sådan lust att skriva igen och denna gången är jag så arg och besviken på mänskligheten!!
Varför kan vi inte bara inse att vi alla föds med en enda strävan och önskan: att vara lyckliga och slippa lidande?? Vi föds, vi lever och vi dör och detta vet vi som ett faktum. Vi har en kropp och ett liv. Den som är lyckligt lottad över att slippa ha kroppsligt ont kanske däremot har ont psykiskt eller både och, tro mig jag vet massor av detta efter ett år av kamp mot smärta...
Det är som om vi människor, och ja jag är såå arg på det som SD skriver och står för, söker efter något som ska fylla vissa tomrum när det egentligen borde läggas kraft på att jobba för att förena oss istället för att hitta konflikter. När jag ser filmerna som man har spelat in på hur män beter sig för att skapa konflikter kring vems land Sverige är blir jag galen av ilska.
Jag vet tyvärr också att den skolvärld jag jobbar i så möter jag precis detta, frustration över något som ofta går ut över att man vill skapa ett vi och dom. Igår på skolan såg jag elever sitta i smyg och se på SD-filmer och min stora rädsla är om tänk om SD nu bara får ännu starkare stöd för att det ju faktiskt är deras åsikter som många många andra också delar!? I vissa grupper är det så solklart att Sverige självklart är alla medborgares land medan det i vissa grupper kan bli stora diskussioner om att så är det visst inte. Som lärare tar jag ju fram så många perspektiv som möjligt men det är svårt i många fall och jag önskar så att vi kunde vara flera vuxna i ett klassrum för att ge fler perspektiv.
Tänk tanken att jag som lärare i en klass med både "svenskar" och "invandrare" skulle bemöta dem olika för att de kommer från olika platser?? Igår på Lilla Aktuellt tog man så klart upp filmen som SD lagt ut och jag kan säga att det som kändes så självklart att förklara för mina barn nog aldrig hade känts så självklart! Min dotter kunde verkligen inte förstå hur hudfärg skulle ha någon betydelse för hur man beter sig mot varann och värderas olika på grund av det. Tänk att lära sina barn att tänka rasistiskt och det finns det ju tydligen år 2012 människor som fortfarande gör!!?
Avslutningsvis vill jag citera min son som igår kväll sa: du är lika fin som en diamant mamma men det viktigaste är att göra allt med kärlek. Tänk om alla, och jag vill och jag får tänka så för det går att tänka så även om världen är full av konflikter: Gör allt med kärlek och inte med hat.